Driv- utforskar- och belöningssystemet – del 2

 

Arbetsglädje, måluppfyllelse och känslan av att skapa!

Trecirkelmodellen

För att komma åt vår medkänsla och självmedkänsla (compassion- selfcompassion) är det bra att ha koll på våra tre inbyggda motivationssystem. Alla lika nödvändiga för att må bra och hitta balans. Inom Compassionforskningen illustreras de av en trecirkelmodell som också kallas emotionsregleringssystem eftersom de aktiveras av våra känslor.

Det här blogginlägget beskriver det blå Driv- och utforskarsystemet.

 

 

Drivsystemet –  att vara i den blå cirkeln

Drivsystemet har utvecklats för att vi skall ta oss framåt. Från början handlade det om drivkraft för att jaga, samla mat och hitta boplatser. I dag är vi i den blå cirkeln när vi lär oss saker, reser, sätter och uppnår mål, tittar i mobilen. Drivsystemet är aktivt när vi sysselsatta med något vi tycker om och som intresserar oss. Vi vill vara med och ta för oss av världen och dess möjligheter.

Precis som i trygghetssystemet är det positiva känslor vi upplever i drivsystemet. Känslor som lust, entusiasm, sund ilska, sund stolthet. Skillnaden är att från trygghetssystemet kommer hormonet  oxytocin och i drivsystem belönas vi med dopamin.

Vi mår alltså bra både i  drivsystemet och trygghetssystemet men vi får olika beteenden.  I trygghetssystemet blir vi öppna, sociala och släpper fokus på oss själva medan vi i drivsystemet blir självfixerade, självuppfylld och vågar ta plats. Du vet vad du vill och du vet vad du vill ha!

Lura inte in dig i honungsfällan

Det luriga med den positiva känslan av dopamin är att den är snabbare och mer lättillgänglig än de positiva känslorna i den gröna cirkeln, därför kan det vara frestande att fastna i känslan av omedelbar belöning. Det finns helt klart en honungsfälla i det blå systemet som kan driva oss till utmattning och i värsta fall in i utbrändhet.

Med sina starka och härliga känslouttryck kan det också bli svårt att i tid upptäcka de negativa effekterna av ett överutnyttjat drivsystem.

Ett tecken på att du har fastnat i en negativ spiral är när du börjar skjuta upp vila och återhämtning. Du får tankar som ”när jag är klar med det här projektet då skall jag…” eller ”jag skall bara göra det här och efter semestern, då skall jag”… men återhämtningen blir inte av. Du går in in nya projekt och aktiviteter.

Det är svårt att på individuell basis veta hur länge man kan skjuta upp återhämtning men närmar det sig eller överskrider ett år är det dags att agera och bryta mönstret. Likaså om sömnen på olika sätt börjar trassla. Du får svårt att somna, du vaknar för tidigt eller du är inte utvilad trots att du sovit dina vanliga timmar.

Är driv- och utforskarsystemet ett problem?

Många gånger framställs driv- och utforskarsystemet som ett problem i dagens debatt och det tycker jag är synd. Utan framsteg och utveckling finns det mycket som skulle vara riktigt dåligt.

Fundera på allt som mänskligheten löst för att vi har ett driv- och utforskarsystem: låg spädbarnsdödlighet, vi kan enkelt resa över hela världen, vi har vaccin och all världens litteratur är tillgänglig för att nämna några exempel. Välstånd skapas av människors kreativitet och arbete!

Gillar man idrott och tävlingar är det blå systemet en lekfull plats.

 

Vad har du löst med ditt driv- och utforskarsystem som är värt en guldstjärna eller fler?

 

Troligen har vi aldrig haft mer och fler möjligheter i människans historia att vara aktiva och skapande än vi har idag men i det  finns en del problem vi behöver lära oss hantera. Vi kan inte överutnyttja drivsystemet genom att inte ta hänsyn till återhämtning eller använda på ett felaktigt sätt för att reglera stress från hotsystemet.

I dag kommer hoten många gånger inifrån oss själva och inte från yttre hot som på savannen. Det har visat sig att samma områden i hjärnan som aktiveras vid yttre hot, aktiveras också vid inre hot. I dag blir våra egna kritiska tankar och hur vi upplever våra känslor hotet. Hjärnan förstår inte skillnaden och vi blir stressade. Frågan blir då hur åstadkommer man en  traditionell ”fight and flight” inifrån sin egen hjärna? Svaret blir, det gör man inte! Här behöves andra och ofta mer långsiktiga lösningar.

Lär känna ditt driv- och utforskarsystem

För att inte fastna i honungsfällan behöver du bli medveten om hur du använder ditt drivsystem och hur du kombinerar det med ditt trygghetssystem eller ditt hotsystem. Lära dig hur du kan växla mellan dina olika system för välmående och ett kreativt liv.

Ett första steg kan vara att bli uppmärksam på hur du använder ditt prestationssystem. Har du prestationsstrategier som inte är hjälpsamma och som aktiverar ditt hotsystem? Här är några exempel:

  • Du jagar kicken i att prestera, njuter av aktiviteten och bekräftelsen från andra – det blir ett beroende.
  • Att prestera känns tryggt, att inte prestera lämnar en tomhet som kan kännas obehaglig.
  • När du tar det lugnt kan obehagliga känslor stiga upp till ytan, t ex ångest, rädsla, ilska, sorg eller ensamhet.
  • Du har svårt att dra gränser och säga nej, andras behov är viktigare än dina.
  • Rädsla för att sluta utvecklas.
  • Rädsla för att du inte fungerar utan din inre piska.

Det finns fler exempel men jag tror det flesta av oss kan känna igen oss i några av dessa.

Balansera ditt drivsystem

Att ha sitt motivationssystem i balans är en utmaning men det gör också livet rikt och meningsfullt. Det ger en fantastisk möjlighet till personlig utveckling.  När du påbörjar arbetet med  hitta balans behöver du frågasätta dina prestationsstrategier och hur du hanterar stressen från din hotsystem.

Du behöver hitta nya strategier, utveckla nya färdigheter och förstärka en del egenskaper. Det är här compassion och  självmedkänsla kommer in i bilden men innan vi fördjupar oss i självmedkänslans underbara värld kommer det sista inlägget om motivationssystemet. Nu är det hotsystemet vi tittar närmare på. (Inlägget kommer snart)

 

Lär dig mer om trygghetssystemet:

http://houseofwellness.se/stresshantering/trygghetssystemet-del-1/

 

(Källor: Compassioneffekten av Christina Andersson och Utan press av Sofia Viotti)